Joggingskor på ännu en gång!

Lotta hade en gång en dröm, hon skulle vinna kommunmästerskapen på 800m. Detta gick i kras i finalen på sista varvet då jag drabbades av astmaanfall och föll pladask ner på marken, Efter den händelsen har jag blivit en liten nörd när det gäller långdistanslöpning, jag vill komma tillbaka en gång, som segrare.
Vet att detta låter helt sjukt och det är det med för jag menar det var ett kommunmästerskap inte SM eller så.
Men efter den händelsen har jag sprungit kalvinknatet 2 gånger för att försöka bevisa att jag kan men icke sa nicke, kom fyra som bäst ett år och även då satte min asmta stopp för högre plasering.
Sedan dess har jag sprungit ofantligt många mil, sprungit ifrån övriga handbollskompisar runt ankedammen endast för att jag skulle få min "vinst" sprang mig allt snabbare och när jag slutade på handbollen sprang jag snabbare än Alagskillarna i klubben, men detta var inte nog.
När jag började gymnasiet så fick jag ännu en kick då jag lyckades prestera i alla fall tillräckligt bra för att bli kallad kenyan av min lärare.
Men sen har mina tider och min kondition dalat, visst jag sprang kanske två tåv och en halv mil i veckan i slutet av ettan men det blev aldrig någon kick i det hela så jag slutade,
Nu har jag varit på friskis i ett halv år och kört Gympa pass, vilket är skitbra för mig.
Men jag har ändå haft som mål ett tag att genomföra Stockholms Marathon 2009 och idag tog jag ett steg närmare mot mitt mål, jag tog fram mina älskape nike skor och begav mig ut i spåren, och somjag sprang varje sekund tänkte jag på mitt mål eller på all min lycka här i livet.
Visst fick jag ont i hela kroppen men det var det värt fö nu sitter jag här astaggade till nästa löpträning som antalgigen blir i morgon innan jobbet :)

Där har ni anledningen till Lottas ständiga löparvilja, Hämnden från kommunmästerskapen där jag skamligen nog kom sist, eller rättare sagt jag kom inte ens i mål!