Livet är som Guds kärlek, Ibland ljuvligt ibland orättvist

onsdag 13 augusti 2008

Jag får ont i magen,
ont av alla jävvla klasslistor som inte jag får, klasslistor som ska skickas senast idag, ont imagen för att det med en massa annat måste vara kalrt innan klockan två då jag öbrjar jobba.
Jag vill bara börja gråta varför flyter inget på som jag vill,eller är det bara jag som är cp dålig och misslyckad med allt?
är detta ett bevis på att jag inte kan något och att jag borde ge upp det hela?
Fan jag hatar sånt här, jag vill bara åka hem till älsklingen och ha gjort allt innan det och få en bra magkänsla men.. så lätt är det inte tydlgien!
Fan är ordet.

måndag 4 augusti 2008

juli-augusti

Ja jag vet jag är jättedålig på att uppdatera, jag skäms över att se hur längesedan det var faktiskt.
Jag har inget så där att skriva om vill mest säga att jag lever, och lever gör jag!
Jag mår så bra nu, jag har min pojkvänm och min kära vän S att tacka för detta ni göra mig bra.
Allting är inte perfekt nej men jag vill inte prata om detm, vill inte tänka på det.Men det är lättare sagt än gjort för jag tänker på det varje dag, du är min halva och den halvan är inte helt fylld nu, det är delvis mitt fle jag vet det. Men just nu var det viktigast att visa för mig själv ve majg var och jag behövde avstånd från allt gammalt och tyävrr blev du drabbad då, även om du innebär framtid för mig med. Herregud jag skulle aldrig vilja ha min framtid om jag inte hade kunnat få spendera timmar i telefonen med dig bara för att prata om allt.
Hoppas du förstår att jag tänker på dig och aldrig kommer släppa dig, men just nu känner jag mig så avlägsen och jag ber om ursäkt, Men det kommer bli bra lika bra som förr!
Jag måste bara lära mig att accpetera mitt hat mot vissa objekt och förstå varför du inte känner samma för objektet och lära mig tycka det är ok. Och inse att du inte gör det av onda avsikter utan för din egenskull.
Jag beräven om ursäkt för att jag skriver detta, skriver detta HÄR, men jag är ynklig och patetisk nu och jag orkar inte prata om det
så nu vet ud varför jag är som jag är.
Men du ska veta att jag tänker på dig mycket, jättemycket!Det finns det nog en viss person som kan intyga då jag alltid pratar om dig.
Saknar dig!

Förlåt till er som får höra om mina tankar tänkte först inte skriva allt här men ja va FAN! jag orkar inte ens bry mig om ni läser det eller inte.

Jag är bara så glad över att jag har kommit över allt skit som pågick under våren och att min pojkvän fortfarande tyckte om mig under tiden. Fan jag kan börja gråta så fort jag tänker på vad han gjort för mig.

<3