Nu början?

Ja som ni har märkt så har jag gjort ett stort avbrott i mitt bloggande nu på ca 3 månader, orsakerna är många. Men störtsa anledningen är nog att jag kändem gi alltid så negativ när jag bloggade och jag kände mig bara värdelös över att skriva det, så nu ska det bli ändring!

jag tänker nu börja skriva igen med nya mål, mål som ska göra mig glad
jag behöver skriva för att hålla mig sysselsatt, sysselsatt så att nite saknaden tar över hela min själ. saknaden håller nämligen på att förstöra mig nu och det tänker jag inte tillåta inte på några villkor.

Detta kommer bli en ny start för bloggen och det hoppas jag ni kommer märka. jag tänker inte säga vad jag kommer skriva om för det kommer bli precis det jag känewr för. jag hoppas inte detta låter aptråkigt, men gör det de så behöver in inte läsa. jag gör trots allt det här för min egna skull...

men nej nu ska jag redan avsluta för jag ska tramoa mig vidare mot friskis fina gymlokaler för att genomföra mitt första träningspass på över två veckor ( har inte tränat sen innan vi åkte till frankrike.)
jag längtar efter att få känna svetten rinna ner från ryggen, då vet man att man gör något bra!

efter det väntas ännu ett par jobbtimmar innan jag kan komma hem igen.

och robin, jag är glad att jag har dig och din närhet ( din mentala närhet då ;) )

Jag vill bara skrika ut allt, jag vet inte vad allt är men det är förtvivlan mest tror jag!
DEt gör så ont, och ondare blir det tyävrr om en månad Fy fan

Jag får ont i magen,
ont av alla jävvla klasslistor som inte jag får, klasslistor som ska skickas senast idag, ont imagen för att det med en massa annat måste vara kalrt innan klockan två då jag öbrjar jobba.
Jag vill bara börja gråta varför flyter inget på som jag vill,eller är det bara jag som är cp dålig och misslyckad med allt?
är detta ett bevis på att jag inte kan något och att jag borde ge upp det hela?
Fan jag hatar sånt här, jag vill bara åka hem till älsklingen och ha gjort allt innan det och få en bra magkänsla men.. så lätt är det inte tydlgien!
Fan är ordet.

juli-augusti

Ja jag vet jag är jättedålig på att uppdatera, jag skäms över att se hur längesedan det var faktiskt.
Jag har inget så där att skriva om vill mest säga att jag lever, och lever gör jag!
Jag mår så bra nu, jag har min pojkvänm och min kära vän S att tacka för detta ni göra mig bra.
Allting är inte perfekt nej men jag vill inte prata om detm, vill inte tänka på det.Men det är lättare sagt än gjort för jag tänker på det varje dag, du är min halva och den halvan är inte helt fylld nu, det är delvis mitt fle jag vet det. Men just nu var det viktigast att visa för mig själv ve majg var och jag behövde avstånd från allt gammalt och tyävrr blev du drabbad då, även om du innebär framtid för mig med. Herregud jag skulle aldrig vilja ha min framtid om jag inte hade kunnat få spendera timmar i telefonen med dig bara för att prata om allt.
Hoppas du förstår att jag tänker på dig och aldrig kommer släppa dig, men just nu känner jag mig så avlägsen och jag ber om ursäkt, Men det kommer bli bra lika bra som förr!
Jag måste bara lära mig att accpetera mitt hat mot vissa objekt och förstå varför du inte känner samma för objektet och lära mig tycka det är ok. Och inse att du inte gör det av onda avsikter utan för din egenskull.
Jag beräven om ursäkt för att jag skriver detta, skriver detta HÄR, men jag är ynklig och patetisk nu och jag orkar inte prata om det
så nu vet ud varför jag är som jag är.
Men du ska veta att jag tänker på dig mycket, jättemycket!Det finns det nog en viss person som kan intyga då jag alltid pratar om dig.
Saknar dig!

Förlåt till er som får höra om mina tankar tänkte först inte skriva allt här men ja va FAN! jag orkar inte ens bry mig om ni läser det eller inte.

Jag är bara så glad över att jag har kommit över allt skit som pågick under våren och att min pojkvän fortfarande tyckte om mig under tiden. Fan jag kan börja gråta så fort jag tänker på vad han gjort för mig.

<3

Du,älskade du!

Detär du som har gjort mig lycklig på riktigt kombinerat med alla mina underbara vänner. Det är du som gör att jag tycker det är okej att inte träna jätteofta,det är du som har gjort att jag kan tycka det är ok att äta vad jag vill utan att få ångest över hur jag ser ut. Detta är tack vare att du ger mig kärlek, att du inte äcklas över att se mig naken,att du kan tycka om mig hur jag än är.
Det är du som får mig att tro att jag verkligen kan bli något, något som jag verkligen vill.
Du har givit mig hopp till detta, du har hjälpt mig med saker om betyder något.
Elevrådsvalet var du en pelare som gjorde mig modig, den kommande mönstringen tror du att jag kommer klara, jag tror det med nu! Att jag kan säga att jag kommerklara det även om jag har ätit typ flera tusen kalorier mer än jag borde den senaste veckan utan att träna. Det är du som tror att jag klarar det utan att tvinga mig träna äta rätt och så vidare, eller kanske inte du direkt men indirekt är det de för JAG kan accpetera allt detta bara genom att finna kärlek hos dig.
Du får mig att känna mig värdefull.
"Jag skulle aldrig vilja sälja dig, vad jag än får"
För vad jag får så är det inte värt det utan dig älskling.
Du kommer försvinna från mig om ett par månader, vi kommer klara det. Jag ska inte förneka att det kommer bli bland det jobbigaste jag har gjort i mitt liv men jag måste klara det! För , för kärlekens skull vill jag kämpa, för göra jag det så kan vi aldrig börja skapa framtid tillsammans, detta är bara en epok som måste ske. Hade inte Gud velat testa min kärlek till dig så hade han inte fått dig att vilja ¨åka.
Jag vill åka för att DU ska må bra och för att vi ska kunna klara det, men alla tankar om det gör en till en lipsill så visst är det hemskt. Men jag tror att det är hmeskt på ett positivt sätt.
Allt det här har jag skrivit för att jag älskar dig och för att du ska förstå att utan dig hade jag fortsatt i min dåliga banor där ett tag i maj och det hade inte varit bra, du får mig att må bra! speciellt en dag som denna, du får mig att inte bli helt för ledsen då.
Tack, för att du såg en liten Lp tjej och hennes behov avnärhet till dig!

Emil Jensen

Är en fin liten poet. Ligger nu under täcket en söndagsförmiddag och lyssnar på honom. Jag vill må bra, jag vet inte om jag gör detfaktiskt. Det enda jag tänker på när jag lyssnar på honom är tisdagsnatten för nästan en vecka sedan då allt var himmelskt och perfekt. Jag vill känns så alltid jag vill inte ha en klump i magen över ingenting!
Jag vill ta tag i mitt liv och springa och träna, men jag tänker inte göra det för just nu kommer jag inte må bättre av det! Jag kanske ska gå ut och gå en runda? nej jag kommer inte klara av ångesten som jag då kommer få för att jag inte springer! Fan det är dagar så som dessa som är rädd för att hamna tillbaka i en massa skit. Att hålla mig sysselsatt hjälper oftast, men vad gör man när man inte orkar ta tag i duktiga saker då?Blir man ledsen då?
Jag lyssnar just nu på spår nummer 3 på emil jensens skiva som heter "inte vackrast i världen" och nu tänker jag med hjälp av den låten att jag kanske ska vända på den situationen till något positivt. det är det enda rätta? men vad gör man när man inte kan vända saker dessa dagar?

Kärlek!

Jag är så bortskämd.
Jag blir ibland arg på mig själv för att jag får så mycket kärlek ifrån någon när jag kanske inte förtjänar det.
Men när jag tänker så blir jag arg på mig själv igen, för hur länge har jag inte väntat på "det" och nu upplever jag det och då utnyttjar jag inte det?
Nej fy skäms på mig.
Vill bara skrika av all lycka ibland, skrika av all lycka man får när man vaknar av att någon smeker en på kinden och sedan ger en en puss, det är underbart!
Det är sommar och aldrig har jag mått så bra en sommar innan!
Tack för att NI gör det bra här och nu<3